Att utförligt beskriva sitt år är ganska svårtuggad läsning i dessa ge-mig-fem-enkla-rader-med-många-LOL-förkortningar-tider-BTW. En del kommer man för egen del ihåg.
Visst skulle man gjort mindre ax X, mer av Y; mer eller mindre; oftare eller färre...
Allt jag på rak arm vet är att jag:
När folk skriver löften inför det nya året, och samtidigt minns de dagar som gått, hur mångas listor på vad man bör göra nästa år, är LÄNGRE, än listan på saker man ÅNGRADE att man gjorde föregående år?
Hur många kan uppriktigt säga, "Det liv jag levde förra året, gjorde livet värt att leva", om de verkligen rannsakade sig själva och sin tillvaro?
Vi ses nästa år. (Eller kanske imorgon kväll)
4 december 2007
Vad blir jag kallad för att skriva det här? Fascist? Nazist? Homofob? Misantrop? Ja, det sista skriver jag under på, och med dagens klimat undrar man ju ibland om de Machiavelliska ledarna inte hade rätt ändå.
Hursomhelst är detta ett stort tecken på vår accepnats av intolerans, precis som i 30-talets Europa. Vi har s a s bara vänt på det. Det gör mig oerhört irriterad och frustrerad. Att uttrycka sitt hjärtas mening idag är inte bara att förmedla en ide, det är att leka med en löpeld. Och vi som har brandsprutor i famnarna blir hittills alltid omspringna av de förbudsivrare som vill elda på.
Det var väl Orwell som sade, om jag inte minns fel, att demokratin inte är det bästa, men det minst sämsta som är acceptabelt.
Jag är inte alls säker på att jag är på samma sida av en av de mest beundrandsvärda författare jag vet. Tiderna förändras sällan i synk med människorna.
Hur summerar man ett år i en lite jävla blogg (som ingen läser)? I ytterst svepande drag (som ingen minns), på ett sätt ingen avundas, för den ene vill alltid jämföra sig med ngn som haft det sämre. Välkomna, svenskar.
Gästboken, tack.
* trivdes jävligt bra i feb-mars
* borde tagit bättre hand om mig
* borde sagt vad jag menade oftare
* borde vårdat drömjobbet som sprack
Sverige är kanske det enda landet, kort efter eller före Tyskland, som hugar för
minoritetetstyranneri. Bögar, invandrare och handikappade här sörre indivuduell makt och frihet än en vanlig knegare som köper sin Aktuell Rapport och flaska renat var fredag. Deras röst blir sällan eller aldrig hörd, bara överslötad och skrämd till tysnad med diverse svartmåande epitet som kanske aldrig kan tvännas bort.
Gästboken, tack.