Titeln på min självbiografi: Allt du inte vill vara.Gästboken, tack.
Man börjar dricka alkohol för att sluta lida, slutligen lider man av alkohol. Därefter: döden.
Jag påstås vara talangfull, begåvad och intelligent. Av kända såväl som okända. Att kongruens är eftersträvansvärt, det vet jag. Lika mkt som att den i mitt fall är obefintlig. Min självbild speglar inte den verklighet andra ser.
Finns det liv efter alkoholen? sägs det ibland skämtsamt. Det är bortom all alkohol livet finns!
Söndag 27 januari 14:43 - En vanlig dag på Näl
Vad hade han gjort med sitt liv? Vad hade han gjort för val som ledde till att han hamnade just här, just då? Om han gjort X istället för Y för 35 år sedan, hade han levt ett bra liv då? Vad gjorde han i sin ungdom? Hur var han som person innan han hamnade i sin nerpissade bädd på avd. 47?
Ta mig när du vill.
I am at peace.
Alternerande beskrivningar på whisky jag jobbat med. Vissa goda, alla förödande.
Flaskan är full. Inkorgen är tom. Livet går på tomgång. Allt är rutin. I hate to say it, it's probably me.
kan inte längre - just nu - se mig själv ha ett vanligt jobb. Jag har velat, men kan inte, jag måste få utlopp för min kreativitet. Nu, som det är, bränner jag allt i sin linda. Skepp. Broar. För varje brand minsknar min horisont.
Jag står inte ut med kraven på social samvaro och intellektuell som social konformism. Jag avskyr det som pesten och då jag inte hittat dess sunda alternativ sitter jag fast. Jag vill inte höra dina åsikter om senaste avsnittet av Let's Dance, dina tankar om Rix FM:s musikala utbud, kvällspressens tankar om någonting. Jag vill inte.
Förstå om du kan, hata om du måste.
Jag kom just på ett "Kantianskt" nyårslöfte: Jag skall se alkohol som ett medel, inte ett mål.
Vissa personer kan bli förbannade på saker som egentligen bara är slöseri med energi. I mitt fall är det stark blåst. Stormiga vindar kan göra mig helt rasande! Teori of ursprunget: håret blåser i ansiktet och mp3/freestyle-hörlurarna fladdrad ur öronen. Blåst är så j-a tyket!
Fick nyligen en ny webbkamera som ger bilder och video av schysst kvalitet. Kameror av den typen var mest en kul leksak för min del för 10 år sedan, men nu tycker jag det nästan är barnsligt kul igen.
Från en gammal blogg
Jag har inte pengar eller fantasi för att köpa ngn julklapp åt min älskade flickvän. Jävla bögshelvete.
Kan fortfarande inte sluta lyssna på "Mourning Son", Fields of the Nephilims nya skiva. Den har en sådan bredd att jag trots alla dessa genomlyssningar fortfarande är sugen på att lyssna på den. Kolla http://www.last.fm/user/Ardbeg/ om du inte tror mig.
Klockan är 06.30. Ska ner till gymet. Min vardag är fylld av kontraster. Bakfull på gränsen till nervsammanbrott ena dagen, hurtfrisk var dag ngn vecka senare.
I inkonsekvensen finns sanningen.
Från en gammal blogg
Jag kan höra en låt på radion, på krogen, hemma - varsomhelst - och omedelbart må dåligt eller bra av den. Ett sådant musik-freak är jag och sådan inflytelse har den på mig. Jag kan få sådana extrema ångest- eller lustkänslor att jag antingen vill fly eller sätta huvudet mot högtalaren. Här följer några exempel:
Type O Negative - alla låtar från "Bloody Kisses"
Olyckligt kär. Ångestfylld. Nära-rakbladet-deprimerad. "Ska livet vara så här uselt?"
Idag vill jag aldrig mer lyssna på dem. Aldrig.
Leonard Cohen, "A Thousand Kisses Deep".
Har just sett filmen "Blow" med Johnny Depp och blir så deprimerad över hans öde att jag fixar mig själv en gimlet (drink) och somnar strax därefter och vaknar dagen efter med mardrömmar om att bli sviken av vänner (hur ofta drömmer man SÅ konkret?!).
Iron Maiden, "Aces High" från Life After Death live-LP:n
Total glädje! Jag var inte ens tonåring och spelade LP:n på min första stereo. Sedan dess är jag en in i själen Maidendyrkare!
Sigur Ros, "Vaka"
Rakt in i hjärtat. En låt jag måste kämpa för att inte fälla tårar till pga alla minnen den framkallar.
Sigur Ros, Samma sak med "The Pop Song"
från samma skiva, men den är mer extas, gåshud och puls 200 än den betydligt mer långsamma, melankoliska "Vaka". En av de bästa låtarna som gjorts i det avseendet att den "bygger"/eskalerar från 0-2000 km/h. på strax under 9 minuter. När jag såg dem live på Konserthuset i Göteborg 3 november visste min inre extas inga gränser. Det var ett ögonblick jag aldrig, aldrig ALDRIG kommer glömma. Så många ggr jag lyssnat på den när jag skrivit eller ringt min kvinna i USA, kan jag knappt räkna. Den innehåller hela känslospektrumet.
The Police, "Every breath you take".
Året var kanske '84-'85. Jag var kanske 10 år gammal. Syrran älskade The Police och spelade den låten högt i sitt rum som låg vägg i vägg med mitt i villan i det lilla samhället jag växte upp när hon hade sin "städdag", dvs lördag. Tycker fortfarande väldigt mkt om den låten. Fantastisk!
Seal " Kiss from a Rose"
Också tonåren. Bodde fortfarande kvar i samma villa som ovan. Lördag. Föräldrarna skilda och jag bodde med farsan som var ute o röjde med polare (hur mkt nu 40-åringar kan "röja"). Satt hemma med en polare och hans tjej, som jag var olyckligt kär i (surprise!). Gillar den fortfarande.
Tindersticks "Cherry Blossoms".
Kanske den mest melankoliska låt jag hört. Deras "Rented Rooms", "Another night in" är sköna, men ngt melankoliska minnen. Sitt med nedragna persienner, öpet fönster och hör höstregnet kösa ner, sitt på golvet, småberusad och jag lovar att en känsla av att vilja dö på en bädd av rosor infinner sig. Jag avgudar den här låten. Den har hållt mig sällskap många ggr
Forts. följer :]
Från en gammal blogg
Jag är hedrad in i själen att han ens kunde tänka sig att ödsla tid på en idiot från Sverige. Respect! Men kankske var det min flickväns tuttar som lockade honom mest...
Någon gång får det väl fan vara nog?
Jag avskyr det.
Från en gammal blogg
Hur många ggr jag hört att det är själviskt att begå självmord vet jag inte, men m,ånga är det. Jag har aldrig kunnat förlika mig med den tanken. Mestadels lever vi för andra, varrför kan vi inte då dö för oss själva, som den sista viljeakten vi bevarat inombords? Visst, vänner och familj lider, men kanske visste de inte att deras sammanlagda sorg var större än självmördarens. Vi kan ALDRIIG veta hur en annan människa mår, vi kan förstå att vederbörande är lyckklig eller deprimerad osv, men de är bara ord soom beskriver ett sinnestillstånd. Inte en spegelbild av dina egna liknande stunder HUR jävla bra eller illa det är, det kan ingen veta.
Jag kommer inte att dö av ålderdom. Vittra bort i ngn sjuksäng med gapande mun och utan förmåga att gå på toaletten. Redan i tidiga tonåren visste jag att (förutom evenetuall bilockor o dyl.) kommer jag dö för egen hand. Jag minns det så väl: jag satt i skolbänken under en fysiklektion och då infann sig tanken "jag kommer ngn gång begå självmord".
Min morfars far begick självmord när han var 65, varför vet ingen. Jag fick reda på det häromdagen och blev på ngt sjukt sätt upplyft av tanken att jag har självmördare - antihjältar - i släkten.
Självmord är den yttersta fria handlingen, då du bestämmer dig för att dö. Att aldrig komma tillbaka, att lämna allt bakom dig. Den sista flykten undan smärtan, mörkret och allehanda jävligheter. Jag tillhör dem som tror att efter döden slutar vi att existera. Vi lever inte vidare som ngt spöke, vi övertar ingen annans kropp. Vi bara dör. Tystnar under jorden.
Det hade gjort samhället gott om fler människor tagit sina liv. Den tyske filosofen Schopenhauer teoretiserade om att det som driver människan hur illa det än är, är en "blind vilja till liv". 10 poäng av 10. Hur jävla illa det än är fortsätter vi, som om vi hade den "schopenhauerska spärren" i oss. Märkligt. Vi som tänkande varelser borde inse när det är kört, när det är dags att lägga ner livet. Jag har hört historioer om tex hundar som, då de känner på sig att slutet är nära, drar sig undan, kanske lägger sig under verandan eller sin favopritplats, och hjältemodigt ser döden rakt i ögonen. De ber inte om medicin som ger dem ett år eller två till, de "inser" fakta bättre än vad vi människor gör. Inga livsuppehållande mediciner kräver de, ingen respirator. De vet när deras tid är kommen, när energin och livslusten tagit slut. De dör med värdighet, vilket man inte kan säga om en människa som ligger i en sjuksäng och matas och med kateter. I min mening är det bara att dra ut på lidandet. För den döende likväl som dennes familj.
Hellre dö levande än som ett belastande vrak.
NOT: Nej, jag är inte suicid ;] Bara min inställning till självmord som redovisas här.
Från en gammal blogg
Iklädd morgonrock gick jag ut på balkongen. Kyligt. Tände min Monte Christo och tog en halvfull mun bourbon. Kyligt fortfarande.
Satte mig ner, ställde whiskyn på bordet och tittatde upp mot himlen, beundrade stjärnorna. Klyscha. Tänkte att den månen jag ser, ser även den kvinna jag avgudar på andra sidan jordklotet. Värre klyscha.
Men hon mår bättre än jag. Hon har ett liv. Arbetar och agerar hemmafru, medan jag bara agerar hemmafru i min ungkarlslägenhet. Absinthe, whisky, bourbon, vodka, gin, genever, sherry, rom, high-proof-likörer och vin… inget hjälper och jag är utan mildrandets makt.
Jag kan just nu inget göra, så varför lägga ned så mkt tid o möda på att tänka på det?
Jag vet inte. Jag vet ingenting. Som Socrates sa: Det enda jag vet är att jag ingenting vet.
Börjar nu friskna till.
Veckorna gick, och en surmulen fredag fick den andra av två oförutsedda paket från tullen: nio liter bourbon och 1.75 liter gin. Jag vaknar flera dagar senare med en överjävlig ångest. Jag hade hällt i mig allt på några dagar och upplever alkoholhallucinos. (bläddra ner en bit)
En undran, den morgonen, nästan chockad över vad jag gjort - varför har jag misshandlat mig själv så nära dödens gräns?
Jag vill ALDRIG utsätta mig för det på nytt.
Vill jag LEVA med alkohol, eller vill jag DÖ av alkohol?
Mitt livs största sorger beror på alkoholmissbruk.
(Detta hände under olika perioder 2007)
Gästboken, tack.
Gästboken, tack.
Önskar jag inte sett: Michael Moore's Sicko. Avskyr den vänsterkorsriddaren med sin skenheliga filmsax.
Lyssnar på: Diary of Dreams - The Plague (CDM);
Önskar jag slapp höra: The Ark, Mika och allt jag associerar med Rix FM.
Läser: Lawrence Wrights Al-Qaida och vägen till 11 september. Fantastiskt intressant om än påfrestande med det enorma persongalleri som skildras i de inledande kapitlen.
Ser fram emot: Komma igång med träningen. Se hur mkt systersonen växt. Börja läsa Tomas Lappalainens maffiaskildring Camorra.
Ser inte fram emot: Att hålla mig vaken till ikväll... Maila över lite amfetamin, någon?
Over and out.
Gästboken, tack.
Nietzsche: Som saker borde vara
Nietzsche: temperamentsfull herre som tyvärr genom sitt übermenschideal blivit synonym med nazismen. Han hyste inga snarlika tankar, faktum är att han avskydde liktänkande, och människor i led, bufflar.
Edgar Poe. Ahh, poeternas Poet. Torde vara den som införde musikalisk rytm i modern poesi. Sägs ha dött i ett deliriumanfall endast 40 år gammal.
Kierkegaard: I subjektiviteten finns sanningen. Lever tyvärr i Sartres skugga som den främste existensfilisofen. Fördjupa dig i hans verk & jag lovar: du blir aldrig densamma
Schopenhauer: Satte med språklig begåvning bortom guds rike namn på många av våra tankar. Tankar rena som vatten som beskriver människans dysterhet.
Gästboken, tack.
Gästboken, tack.
Kenya, tex, är ett exempel på Hobbes allas krig mot alla. Tro inget annat: hade vi haft Kenyas styre och samhälle hade vi inte varit mkt annorlunda. Jo, förresten, kanske hade vi stått i led iprydda slips.
Gästboken, tack.
Gästboken, tack.
Sömnbrist är en tortyr som mkt framgångsrikt använts av olika regimer världen över genom tiderna. Såväl som nålar under naglarna och annat fredagsmys.
****
Otack är verkligen världens lön. A good thing might not in the end do you any good. Jag avskyr otacksamhet mer än lögner, och speciellt den sortens otacksamhet där den mottagande borde ha vett att inse vikten av utfört arbete. Otacksamhet är att iklä sig en jävligt ful kostym där alla är modekännare.
Sällskapsmusik: 30 seconds to mars, "A Beautiful Lie". USA:s svar på Kent?
Gästboken, tack.
Det andra: Om du hade två timmar kvar att leva, vad skulle du göra? Detta är en fråga jag brukar tankeonanera kring när jag ska sova. Ngt svar kommer jag dock inte riktigt fram till. Idéerna stjälps av sin egen orimlighet. Alltså, om du i din omgivnings fysiska gränser, och med samma medel du har idag, vad skulle du göra dina sista två timmar?
Det ingjöt bara ångest att ligga i soffan och zappa när man "egentligen" borde varit på ngn fest eller varför inte parmiddag. Har full förståelse för att det i jul och i viss del på nyår begås flest självmord.
Tänkte då jag cyklade till min far & hans fru att en sak jag absolut inte får göra nästa år är att hamna på Avd. 47.
Gott nytt år, då.
Jag gick ut ur mitt rum och sneglade på grannen. Han var döende, om inte död. Runt okmring honom stod personal & läkare, som om att enkom bekräfta den dödendes kropp och leverne. Maken till utmärglad och skröplig människa hade jag inte sett innan. Som granne på avdelning 47 var han i enskilt sämre skick än samtliga i detta detta dödens väntrum.
Gästboken, tack.
Torsdag 24 januari 04:33
Nu känner jag mig semi-trygg: cigaretter, en flaska sprit och inget att leva för. Jag blossar på, smeker dödens kind och räds inte dess ärriga anlete.
Gästboken, tack.
Torsdag 24 januari 04:3301
Give a man hopes and dreams,
Make him live them,
as if they'd be real.
Destroy them,
and you have done unto him,
The worst you can do
Gästboken, tack.
Torsdag 24 januari 04:3301
Som levande gör man så gott man kan, som död bäst.
Gästboken, tack.
Onsdag 23 januari 15:01
Total jävla slakt. Ljummen och mjuk. Brutalt slagfärdig. Sofistikerad och avrundad.
Gästboken, tack.
Tisdag 10:01
Gästboken, tack.
Tisdag 04:01
Jag har fått all hjälp jag kan få, men till sist står man där, slutligen, med sina bekymmer och besvär. Blottad och naken, och inte en jävel fattar, inte ens de man älskar mest av allt.
Gästboken, tack.
Tisdag 22 januari 2008 18:01 - Ibland tror jag
Gästboken, tack.
Att jag vill var den där tredagarsskäggige whisky- och tobakstinanke författaren som aldrig blev ngt. som satt fast i sina drömmar, och dog av dem. I dem. Som levde konstnärsdöden i hopp om att bli den han drömde om, när ingen såg på.
Måndag 16:01
Jag börjar förstå mördandets raseri. Det lilla extra utöver raseriets brant som får individen att explodera ur sina kedjor och slå, slakta & döda.
Gästboken, tack.
Lörda 19 januari, 13:43
What you reflect on life, is often what you reflect on of being dead.
Gästboken, tack.
Fredag 18 januari, 07:02 "Hitler & arbetsångest"
Fick av ngn anledning ett ex av tidningen Shortcut i brevlådan idag. Den riktar sig främst till (potentiella) klassresande karriärister och överambitiösa kurs- och utbildningssökare som tror alltför gott om sig själva. Kort sagt kunde tidningen inte slösas på ngn mer ointressarad än jag. Jag avskyr institutiionilasiread utbildning och har ännu mindre till övers för I-landsskadade wannabes som till största del finner sitt egenvärde i vad de gör, inte vad de ÄR.
Gästboken, tack.
Läste nyligen att då tyska, brittiska och ryska soldater vid juletid under första världskriget slöt en tillfällig fred i skyttegravarna för att fira högtiden (!) i ingemansland var det en tysk soldat som våldsamt motsatte sig fraterniseringen med fienden och ansåg sina bröder vara förrädare. Hans namn var Adolf Hitler. Med andra ord var han fanatisk redan då. Av ngn anledning skrattade jag då jag läste det. Kan bara inte komma ifrån faktumet att jag tycker Hitler var på många sätt rolig. Han är ngt av en parodi på sig själv (eller snarare blev). På flera sätt kanske han var ett geni (krigföring & strategi kan jag inget om) men jag menar, kolla på ngt av hans mer eldfängda tal (gärna de som finns med i filmen "Triumph Des Willens" av Leni Riefenstahl) och det är lätt att inse att han inte riktigt hade alla spelare på plan när han stod där. Det har hänt att jag laddat videon med den filmen när jag tagit några glas och skrattande betraktat spektaklet som den bästa av komedier. Ja ja, jag vet! Min humor är skruvad. Samtidigt går det inte att förneka när man ser filmen att den nazistiska estetiken var oerhört mäktig och storslagen, vacker, till och med IMO.
Fredag 18 januari, 07:02
Är det bara jag som tycker att Miljöpartiets Peter Eriksson ser ut som en skitig alkis som nyss börjat en Antabuskur?
Gästboken, tack.
6 oktober 2006, "Livet utan musik, inget liv"
Gästboken, tack.
Mike Oldfield, "Moonlight Shadow".
Jag var ca 8-9 år och min farsa hade en kassett med skivan i bilen. Den låten fastnade i mitt huvud och idag avgudar jag Mr Oldfield som ett geni.
Måndag 9 oktober 2006, 01:57
Sömn, bourbon & drömmar
Det börjar bli sent. Jag borde sova men vet att jag inte kan. Funderar på vad jag skall göra för att få sömnigheten att infinna sig. Läsa? För rastlös. Dricka sprit? Isch, inte det minsta sugen. Sömntabletter? Fungerar ändå inte. Sitta vid datorn o skriva en meningslös blogg? Mja, kanske.
Gästboken, tack.
Svarade just på ett mail från Ken Weber, "Brand Ambassador" på Buffalo Trace bourbondestilleriet i Kentucky, USA. Var där förra sommaren med Maria. Innan jag åkte dit hade jag skickat Ken mina smaknoteringar av deras bourbon & rye. Han var imponerad (jo, faktiskt) och ville gärna ses. Vill så gärna dit igen. Andas doften av bourbon vid deras parkering, bli bemött som en VIP-kund och "utbildad" på ett mkt personligt sätt. Jag vill vara där igen. Återinsupa (!) vyerna, dofterna, gästfriheten och ta mig fan även de tandlösa snabbmatstjejernas usla utseende. Maria och jag blev för inte så länge sedan "inbjudna" till lunch med Ken och Mr. Elmer T. Lee, mannen som skapat, provsmakat/doftat deras whiskey de senaste 30 åren. Han är 96 år gammal. JAG blev erbjuden att träffa honom. Om ngn läser det här och inte förstår storheten: det är som att träffa din största idol, Bono, Michael Jackson, Madonna... Vem den än månde vara. Jag får gåshud av tanken på att prata whiskeyhistoria och whiskeyproduktion med en så erfaren & djupt kunnig människa.
Torsdag 17 januari
Ibland undrar jag om inte kampsport är den ultimata hobbyn. Allt jävla hat som måste skingras kroppen. Alla frustrationer, raserier och rena hatutbrott måste ha en måltavla för att inte implodera.
Gästboken, tack.
Torsdag 17 januari, 20:48
Jag äcklas och mår illa av TV4:s kvinnliga morgonprogramledare, fåfäng och löjlig, fjäskande och gniden.
Gästboken, tack.
Har sett på TV, läst onlinbeupplagor och är tamigfan rasande på det svenska slafshavandet med kulturberikare.
Onsdag 16 januari, 21:48
Fick igår reda på att min systers mans far gått bort. Han var läkare, tyckte om att röra på sig, rökte inte & var inte överviktig. Sina dryga 70 år till trots dog han av naturliga orsaker. Det är nästan lustigt, man ser Churchill-liknande fetknoppar som drar sig mot 80 men inte fan dör de av sitt osunda leverne. Om du inte visste det innan så är faktumet att livet är orättvist.
Gästboken, tack.
Tisdag 15 januari, 07:36
Fick ett mail av en vän i Australien. Vi lärde känna varandra ngn gång runt 1993. Hon gjorde en tidning, ett fanzine, precis som jag. Vi skrev ett gäng brev - idag kallade snailmail - till varandra och vid varje skrivning hade man tid till sig att skriva grammatiskt korrekt, utan alla dessa jävla förkortningar. Man vårdade språket... Fy fan vad jag låter gammal nu... Det finns väl ingen som inte trivs med det rådande som inte säger att det var bättre förr, men så som vi misshandlar språk i dagens onlinesamhälle... Det är fruktansvärt. Vår fina svenska utarmas och urvattnas till en mängd blatteslogans.
Gästboken, tack.
Måndag 26 oktober 2006, 22:14
Gästboken, tack.
Om självmord
Måndag 26 oktober 2006, 22:14
Som ung vet man allt, som äldre inget
Gästboken, tack.
Måndag 14 januari 2008, 15:13
Jag läste för några år sedan att män faktiskt blir sjukare än kvinnor vid en rejäl förkylning. De senaste dagarna har jag varit som en strandad val: legat & snörvlat orörlig i säng eller soffa, ynkligt jämrande om alltings jävlighet.
Gästboken, tack.
Fredag 11 januari 2008, 04:00 - Baksidor?
När jag råkade ut för delirium trodde jag livet var över. Jag hade brunnit ner, förlorat sans & förnuft och bara döden återstod. Jag hörde musik och röster som inte fanns, min hjärna var en projektor för saker som inte fanns. Min döda farfar pratade med mig, ovälkomna gäster dansade på väggarna. Jag upplevde ett delirium (bläddra ner en bit) .
Sju liter bourbon på fem dagar skulle t o m däcka Orson Welles.
Gästboken, tack.
Fredag 11 januari 2008, 04:00 -stämmer fördomarna?
Zigenare: Tjuvar
Judar: Giriga ockrare
Negrer: Apliknande gestalter som gör bra idrottsmän
Asiater: Usla bilförare
Araber: Barnkidnappare
Skottar: Snåla fyllerister
Norskar: Koftklädda hurtbullar
Finnar: Konstant dåligt ölsinne
Tyskar: Ingen humor
Fransmän: Otrevliga med kort stubin
Turkar: Hedersmördare
Italienare: Smöriga casanovor
Ryssar: Karga vodka-alkoholister
Torsdag 10 januari 2008, 16:30
Lycka är inte frihet från bekymmer, det är närvaron av bekymmer man kan hålla ifrån sig.
söndag 6 januari 2008, 07:45
Ser just nu: Ratatouille, Pixars
senaste. Buskul!:]
Life as a House. Gäsp!
Suicide Commando - X20
onsdag 3 januari 2008, 05:52
HJÄLTARNA:
Poe: frid i själen, till alla pris
Kierkegaard: lär oss att älska vad vi har, inte våra drömmar.
Schopenhauer: säger med tankens klarhet vad & var vi är.
onsdag 3 januari 2008, 00:05
Jag lider med mitt hjärtas kall.
onsdag 2 januari 2008, 07:32
Jag läser om katastrofer i Afrika. Svält, krig och död. Uppror som skapar död, död som skapar uppror. En åldersstighen kvinna sade "De måste vara födda till våld där nere". Så fel. Men ändå så rätt.
onsdag 2 januari 2008, 06:02
Jag undrar, angående arbete, vad som passar mig. Jag kan mkt, men lite inom varje område. Det hade varit givande att lära ngt jag har erfarenhet om. Vad skulle det vara? Agera temaperson på högstadieskolans anti-alkoholdagar?
onsdag 2 januari 2008, 00:02
Om jag fick välja mella ett mirakelmedel som gör att du somnar efter ett knapptryck, och dito för daglig ögonblicklig välsignelse och brist på svårdom, hade svarit varit lätt.
1 januari 2008, 21:43
Två saker:, varför kommer priset på det svarta guldet - snus - gå upp mer än cigarettpriset?Varför skall vi som avnjuter denna svarta nikotinbomb straffas mer än våra nikotinkusiner rökarna? Vilket skadar mest, och
flest - snus eller cigaretter? Har ngn nånsin dött av passiv snusning? VAD FAN ÄR DET FRÅGAN OM?!
Gästboken, tack.
1 januari 2008, 04:50
Nyårsaftonen avlöpte smidigt, med en hel del ångest och längtan efter att det skulle vara över, att alla raketer och smällare skulle tystna och därmed kunna skicka mig i säng och sova bort en av årets största festdagar.
All den ångest som ryms innanför de väggarna kan ge Norén och Bergman (R.I.P) stoff till 100 dramer. Fruktansvärt. Som tur var hade jag en rolig snubbe att döda tiden med. Han dök upp på avdelningen efter en vistelse på kåken och visade sig vara full av anekdoter. Han var roligast på morgonen, då fick han Subitex.